Ordet till prof Kerstin Wickman

13 december 2011 at 16:45

Nya Slussen

Förföriska ord varvas med auktoritära hotelser

 

Den 12 december bestäms i värsta fall Slussens framtid, efter flera år av misslyckade tävlingar, försåtliga reklamkampanjer, desinformation och ovilja från politiker att lyssna på utomstående specialister och pålästa stockholmare, vilka av olika orsaker kommit fram till att Nya Slussen är inget hållbart förslag. Stadens språkbruk kring denna process är i sig värt att begrunda.

 

Det behövdes en Benny Andersson för att få ut finansborgarrådet Sten Nordin i medierna. Visserligen fick Benny Andersson inga svar på sina frågor utom att ”vi måste sätta ned foten”. Är det så man idag visar politisk handlingskraft? Andra mer talförda allianspolitiker har påpekat att ibland måste en politiker fatta obekväma beslut. Nya Slussen-förslaget borde skava ordentligt. Tiotusentals stockholmare har protesterat.

Trots flera inbjudningar till olika symposier om Slussen under senare år har Sten Nordin vägrat att komma. Hans argument för denna ovilja har varit: ”Nu får det vara slutdiskuterat.” Eftersom han aldrig börjat någon diskussion med en allt mer undrande allmänhet har hans besked väckt förundran. Han har under alla dessa år som arbetet kring Slussen pågått inte heller hört efter hur de berörda kommunerna i Stockholmsregionen ser på omdaningen. Det finns inte ens en skriftlig överenskommelse med SL om hur man ska lösa kommunikationerna under ombyggnadstiden. Har diskussionerna gått i stå eller har de aldrig pågått? Frågan om vem som ska betala för Nya Slussen, för bussterminal och lösningarna under ombyggnaden kvarstår. För stockholmarna lär det bli en dyrbar historia.

Sten Nordin anser sig tydligen ha rätt att under ett decennium framöver lägga en mångmiljardbörda på stockholmarnas axlar. Skattepengar, som borde gå till vård, förskola, skola och kultur, kommer nu slukas av det hål som denna plats kommer att bestå av under år framöver. Och detta för ett förslag som i de flesta hänseenden kommer att fungera betydligt sämre för trafiken än den nuvarande Slussen. Detta gäller också utsikten. Istället för den nuvarande unika, vida panoramavyn erbjuds ”siktlinjer”.

I kommunfullmäktigedebatten den 28 nov hävdade Sten Nordin att det kring Slussen varit det mest omfattande samrådet någonsin. Samråd har ägt rum. Det kräver lagen. Men inga allianspolitiker har aktivt deltagit i dessa offentliga möten. Tjänstemännen har ensamma fått stå för informationen. Det har inneburit att de axlat politikerns demokratiska uppdrag, dvs. kontakten med medborgarna. Men stadens tjänstemän – hur tveksamma de än är till förslaget – måste enligt den kommunikationsplan som alliansen låtit upprätta propagera för Nya Slussen. Därför har det gjort detsamma vad publiken sagt på samrådsmötena. Den som trott att samråd byggde på ett demokratiskt samtal och en lyhörd diskussion mellan olika parter har alltså varit aningslös. Enligt alliansens nya definition av begreppet samråd behöver tydligen medborgarna endast informeras om vad som gäller. Sådant beteende brukar utmärka diktaturer och inte en demokrati som vår.

Ett av motiven för att bygga Nya Slussen lyder: ”Vi bygger en modern trafiklösning”. Men på vilket sätt är Nya Slussen modern? Modellen och ritningarna av Nya Slussen påminner om den slags monumentala klassicism som byggdes i en del länder på kontinenten i slutet av 1930-talet. Och hur ”moderna” är alla de t-lösningar för trafiken som ska finnas här? Vägskäl är väl en urgammal företeelse? Påtvingade stopp ökar stressen och kommer leda till trafikkaos för samtliga trafikslag. Och något idag omodernare och tristare än en gigantisk köpgalleria – en nu fyrtioårig butiksmodell som här ska breda ut sig under betongplattan – är svårt att tänka sig.

Det moderata stadsbyggnadsrådet Regina Kevius lyfte nyligen fram en enkätundersökning, enligt vilken 2 av 3 stockholmare påstås vilja ha ”stadens” Nya Slussen. De slutsatser hon dragit av enkäten är hisnande, om man läst frågorna. De handlar om ombyggnad i allmänna termer, och om hur informationen fungerat. Att det är stadens förslag Nya Slussen som ombyggnaden ska leda till framgår faktiskt inte. Att någon slags ombyggnad måste ske på Slussen tror jag att de flesta insett. Men ombyggnad är något annat än totalrivning och nybyggnad.

”Det är så svårt att hitta och ta sig fram vid den nuvarande Slussen”, brukar det moderata stadsbyggnadsrådet Regina Kevius hävda. Det är svårt att förstå att hon kan gå vilse från Gamla stan till Södermalmstorg. Utan några problem vandrar här dagligen tusentals människor ovan jord. Kevius har också bekänt att hon tycker Slussen känns ruskig och farlig. Hon borde vara betydligt mer skräckslagen vid Stureplan, som enligt brottsstatistiken är en mycket riskablare plats. Den farligaste i Stockholm berättade nyligen våra dagstidningar.

Sten Nordin och Regina Kevius har behandlat dem som protesterar mot Nya Slussen som om de vore uppstudsiga eller okunniga barn som ömsom behöver åthutas och ömsom matas med ”godis” för att svälja den beska medicinen, dvs. Nya Slussen. ”Det ska bli blommor, kaffe”, lovar Kevius, och ”mer grönska och massor av kultur”. Hur det sistnämnda ska gå till i en stad som årligen skriver ned kulturbudgeten är en gåta.

Ordet hållbarhet är ett mantra för dagens politiker. Men hur ekologiskt hållbart är det att riva sådant som inte behöver rivas? De västra delarna av Slussen är i betydligt bättre skick än de östra. Med den s.k. Nya Slussen kommer 40 lastbilar i timmen under åratal frakta schaktmassor. Och det troligen på de redan så partikelrika Hornsgatan och Renstiernas gata. Eller ska bilarna krångla sig genom Gamla stan?

”Slussen förfaller. Vi kan inte vänta längre” hävdar nu stadens politiker och tjänstemän. Det är sant att Slussen ser sliten och sjabbig ut – precis som allt annat som inte underhålls och sköts om. De få miljoner som staden under senare år lagt på Slussen har gått till att hålla den uppe, inte att upprätthålla den. Slussen var en gång en elegant och verkligt modern plats, med sina spänstiga rundade formationer, blanka stålräcken (också mellan cykel- och gångvägarna), med sin stora, runda glaslanternin och stora glasfönster. Men sedan 1960-talet har i princip inget ytunderhåll utförts.

Sten Nordin hävdade i kommunfullmäktigedebatten den 28 november att staden gjort stora förändringar för att tillmötesgå opinionen. Men vad tjänstemännen tvingats göra är att försöka slå dunster i stockholmarnas ögon med förljugna reklambilder och floskler. Trots att man lockar med caféer vid vattnet är stockholmarna misstroende. De inser att de inte kommer kunna ta sig fram lika enkelt som idag. Det är bara allianspartierna som vägrar se konsekvenserna. Efter den 12 december är det sannolikt för sent för dem att tänka om.

 

Kerstin Wickman, prof, em. i design- och konsthantverkshistoria

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Entry filed under: Uncategorized.

Är Billström en tortyrminister? Fred i vår tid?


Arkiv


%d bloggare gillar detta: