Gustavs grabb och jag själv!

27 mars 2012 at 11:48

Gustavs grabb!

 

Jag håller på att läsa Leif GW Perssons bok om sin uppväxt. En synnerligen bra och intressant bok och dessutom mycket rolig. Vi är ju i ungefär samma ålder och jag känner igen så mycket. När han börjar läroverket och upptäcker att han tillhör en annan klass än de fina pojkarna så är det exakt samma upplevelse som jag också fick i Högre Allmänna Läroverket i Eskilstuna.
Skillnaden mellan Leif och mig är att han biter ihop och pluggar vidare, jag hoppar av efter trean.
En sak som vi delar lika är den tidiga förkärleken för krogar! Jag började gå på krogen långt innan tillåten ålder utan minsta bråk från vakter eller personal. Men , Persson har levt för mycket på detta sätt , detta ser vi idag ! För mycket alkohol och mat knäcker de flesta och det vore synd på en sådan kapacitet som Leif GW Persson om hans hjärta sätter stopp på honom för gott.

Jag läste inatt om hans uppgörelse med sin mamma och jag förstår honom när han tar avstånd från henne. Hon lurade honom och hela familjen i så många år på en rad punkter inte minst allt vad som gällde pengar. Hon stal faktiskt Leifs pengar och satte in dem på en egen bankbok. På hans egen fanns bara 100 kronor när där borde ha funnits åtskilliga tusen kronor. Hon snokade i hans hemliga låda och läste hans personliga anteckningar jämt. Detta kunde han se genom att han riggade upp hårstrån på sin låda som var borta när hon öppnat denna.

Tyvärr så väckte hans berättelse om modern  mina sinnen och jag drömde en hemsk mardröm om min mamma som fanns inne i mitt sovrum som ett annat spöke.
Till skillnad mot Leif så fortsatte jag min ”omsorg” om min mor ända in i slutet trots många  elakheter och bizarra åsikter om mig och min familjs liv.
Jag kunde inte låta bli att försöka få henne att tänka efter och berätta varför hennes liv blev så undermåligt. Vi hade många uppgörelser men det gick så långt ibland att jag hotade på allvar att resa mig och gå och aldrig mer komma tillbaka.
Något som var svårt att förlika sig med var att hon deltog i spelet med min förra fru att låtsas som om jag inte fanns. Det fick inte talas om mig och mitt namn blev tabu till och med när hon träffade mina barn i Torshälla.

Så långt jag nu läst Leifs berättelse så ser jag att han hade en mycket god far som brydde sig om honom i alla lägen. Då kan man klara sig utan en deltagande mor trots allt.
Där ligger mitt dilemma, jag hade inte ens en far som ställde upp för mig.
Det är svårt att själv bli förälder med en sådan uppväxt, detta lyser igenom Leifs bok också.

Det framgår också att Leif har ett ”svart hål” inom sig som han fyller med mat och alkohol, tänk så väl jag känner igen sådana här berättelser ur livet!

Annonser

Entry filed under: Uncategorized.

Röda drömmar! Olof Palmes olagligheter!


Arkiv


%d bloggare gillar detta: